På ritningen över en avloppsstam i ett lamellhus från femtiotalet syns sällan det som tar längst tid att relina. Det är inte de raka metrarna i schaktet. Det är de små avstickarna där tvättställ, badkar, diskbänk och golvbrunn ansluter, och varje sådan anslutning måste öppnas igen inifrån när det nya röret väl sitter på plats.
Den som läser en offert letar ofta efter meterpriset, eftersom det är den siffra som går att jämföra. Men meterpriset förklarar bara en del av totalen. Resten sitter i antalet anslutningar, i hur många böjar ledningen går igenom, i hur igensatt den är på insidan och i hur lätt det är att komma åt den.
Varje anslutning ska öppnas igen
En rak stam genom tre våningar är ett enkelt jobb. Liningen dras in, härdas och står där. Det som driver kostnaden är allt som avviker från det raka.
När liningen har härdat täcker den varje grenrör som mynnar i stammen. En fräsrobot förs då in och skär upp hålen igen, ett i taget, med kameran som enda ögon. I ett kök med diskmaskin, disklåda och kanske en bortglömd anslutning från ett tvättställ som revs för länge sedan blir det ofta fler hål än någon räknat med. Varje hål är tid. Varje missat hål blir ett stopp som visar sig först när någon fyller diskhon.
Efter hålen kommer böjarna. En mjuk böj går att infodra med de flesta metoder utan större bekymmer. En skarp böj, eller två böjar tätt efter varandra, kan få materialet att vecka sig. Då behövs en annan teknik, flera kortare sektioner eller att böjen tas fram och byts.
Två firmor som tittar på samma film kan föreslå olika saker här. Den ena linar igenom, den andra vill öppna och byta. Mellanskillnaden i slutsumma blir ofta stor, och den som jämför offerter tjänar på att leta upp just den posten och fråga vad den bygger på.
Golvbrunnen i badrummet är ett eget kapitel. Gamla gjutjärnsbrunnar går ofta att relina, men bara om godset är helt nog att fästa i. Är det värt att lägga pengar på en brunn under ett klinkergolv som ändå ska rivas om några år? Svaret beror mer på badrummets framtid än på brunnens skick.
Arbetsgången steg för steg
Brunnen, böjarna och grenrören syns alla på filmen, men filmen är bara början. Den som aldrig sett ett reliningjobb föreställer sig gärna att själva infodringen är huvudsaken. I praktiken är den ofta den kortaste delen av arbetet. Förloppet ser ungefär ut så här, och nästan varje steg är ett ställe där priset kan röra sig.
- Filmning och kartläggning. En kamera förs genom ledningen och registrerar längder, böjar, anslutningar och synliga skador. Är filmen ofullständig blir offerten en kvalificerad gissning.
- Spolning och rensning. Högtrycksspolning tar bort fett, slam och rötter. Ett kök som använts flitigt i femtio år kan kräva flera omgångar innan röret går att bedöma.
- Fräsning. Rostknölar, avlagringar och grenrör som sticker in i stammen slipas bort så att liningen får en jämn yta att ligga mot. Kraftigt korroderat gjutjärn tar längst tid.
- Ny kontrollfilmning. Först när röret är rent syns dess verkliga skick. Här upptäcks ibland sprickor eller förskjutna skarvar som var dolda bakom beläggningarna.
- Infodring och härdning. Liningen dras eller vänds in i röret och härdas med UV-ljus, varmvatten eller ånga beroende på metod.
- Återöppning. Anslutningarna fräses upp med robot, en för en, och kanterna slipas så att inget fastnar.
- Slutfilmning. Den färdiga ledningen filmas och dokumenteras. Filmen är underlaget om garantin någon gång behöver åberopas.
Steg fyra är det känsliga. Offerten skrivs oftast efter den första filmningen, när en stor del av röret ligger gömd bakom avlagringar. En genomtänkt offert säger därför något om vad som händer om rensningen avslöjar ett sämre rör än väntat. Säger den ingenting alls är det värt att fråga innan arbetet börjar.
UV, strumpa eller sprut
I steg fem döljer sig ett val som påverkar priset, men inte alltid åt det håll man tror. Vid UV-härdning dras en ljuskedja genom röret och liningen härdar snabbt, så att ledningen ofta kan användas igen samma dag. Materialet är dyrare, men kortare avstängning betyder färre dagar då de boende inte kan spola eller duscha.
Den klassiska strumpmetoden, där en strumpa impregnerad med epoxi härdas med varmvatten eller ånga, är ofta billigare i material men tar längre tid att härda. I en villa spelar det kanske mindre roll. I ett flerbostadshus där en hel stam står avstängd medan epoxin härdar räknas varje timme, både i arbetstid och i störning.
Sprutmetoden, där plastmaterial sprutas på rörets insida i flera skikt, används framför allt i klena dimensioner och i ledningar med många täta böjar där en strumpa har svårt att ta sig fram. Det är mer hantverk och mer tid per meter. Ibland är det ändå enda alternativet till att bila upp ett golv. Hur ett sprutat skikt står sig över många år jämfört med en härdad strumpa i samma ledning lämnar det här inlägget öppet. Det är en fråga att ställa till den som föreslår metoden, gärna med ett skriftligt svar.
Metodvalet gör det också svårt att lägga två offerter bredvid varandra. Den ena kan ha räknat med en dag utan vatten i stammen, den andra med flera, och sådant står sällan som en egen rad trots att de boende märker det mer än något annat.
Utanför själva röret
Avstängningen är inte den enda kostnaden som saknar egen rad. En del av priset hör inte till röret alls, och där börjar adressen spela in. Stockholm och Uppsala har gott om hus från efterkrigstiden och rekordåren med gjutjärnsstammar som börjar bli gamla, men vardagen på arbetsplatsen ser olika ut.
I Stockholms innerstad är det ofta logistiken som kostar. Var kan bilen stå, hur långt ska materialet bäras och går det att nå källaren utan att släpa slangar genom ett trapphus där folk bor? Ibland tar det längre tid att få fram utrustningen än att rensa en kort sträcka.
I Uppsala är det oftare marken som avgör. Mycket av bebyggelsen vilar på lerjord, och Statens geotekniska institut beskriver hur sådan jord långsamt kan ge efter under last. Stammen inne i huset påverkas lite av det. En liggande ledning under bottenplattan som fått svackor eller glidit isär i skarvarna är däremot svårare att infodra än en som ligger plant, och ibland finns det inte mycket kvar att infodra i.
Entreprenörer som arbetar i båda regionerna, Rmrelining.se bland dem, utgår därför från filmen snarare än från postnumret. Ett hus på Kungsholmen och ett i Kåbo kan ha likadana stammar och ändå få offerter som drar åt olika håll, för att det ena har några meter liggande ledning i en svacka och det andra inte.
Avdragen följer inte heller röret. Eftersom rotavdraget bara gäller arbetet och inte materialet blir det olika mycket värt beroende på hur stor del av offerten som är arbetstid, och den andelen skiljer sig mellan metoderna. Villkoren finns hos Skatteverket. För en bostadsrättsförening som beställer arbete på sina egna stammar finns inget sådant avdrag att räkna med.
Garantitiden är lätt att jämföra men säger lite utan villkoren bredvid sig. Fråga vad som räknas som ett fel, vad som krävs för att visa det och om tiden är densamma för en förening som för en privatperson, eftersom den kan skilja sig även hos samma utförare.
Så tillbaka till frågan i rubriken. Antalet böjar och grenrör står sällan i offerten, men det går att räkna på filmen, och det är en rimlig fråga att ställa till den som satt priset: hur många hål ska öppnas, och vilken böj är det ni helst hade sluppit?
Uppgifter om arbetsgång och metoder kommer från Rmrelining.se, som utför relining i Stockholms län och Mälardalen.