Det första som händer när en Baden-Baden-stol bärs ut ur förrådet i maj är att någon fäller ut den och lyssnar. Ett torrt klick betyder att beslagen sitter. Ett gnissel, eller en sits som sjunker en centimeter för mycket, betyder att vintern har gjort sitt.
Stolen är svår att ta miste på. Den har smala spjälor i sits och rygg och en rygg som svänger bakåt, och den är ofta målad vit och ofta hopfällbar. Den står på gräsmattor, verandor och grusplaner över hela landet, och många har ärvt sin. Namnet kommer från en tysk kurort som de flesta av dess ägare aldrig har besökt.
Kurparken som förlaga
Baden-Baden ligger i Schwarzwald i sydvästra Tyskland och har varma källor som använts sedan romersk tid. Under 1800-talet blev staden en av Europas mest fashionabla kurorter, med kasino, kurhus och långa promenadstråk längs floden Oos.
Kurgästen tillbringade stora delar av dagen utomhus. Man drack vattnet, promenerade och satt. Att sitta i friska luften var en del av behandlingen och ingen paus från den. Parkerna behövde därför möbler som tålde väder, gick att flytta och kunde ställas undan.
Hur namnet sedan hamnade på en svensk trädgårdsstol är svårare att belägga. Flera berättelser är i omlopp, och de som säljer stolen i dag återger dem inte alltid på samma sätt. Det rimligaste är kanske att namnet aldrig var en ursprungsbeteckning. Det var snarare ett löfte om att stolen hör hemma i samma värld av ledighet och promenader.
Färgen kom från badorten
Det löftet syns tydligast i färgen. Vita möbler på en grön gräsmatta var ett ideal långt innan de var praktiska. Sommarnöjeskulturen kring de svenska städerna lånade mycket av badortens bildspråk: verandan, den vita stolen och eftermiddagen i skuggan.
Vitt är inte det enklaste valet för trä som står ute. Färgen skyddar så länge skiktet är helt. Där den spricker, oftast vid skruvhål och i ändträ, kan vatten tränga in och bli kvar under färgen. Därför börjar flagningen så ofta på samma ställe år efter år.
Oljat trä beter sig annorlunda. Det flagar inte, men det behöver skötas oftare och grånar om det lämnas åt sig självt. Vilket som håller bäst hänger mer på var stolen står än på själva ytbehandlingen. Under ett tak klarar sig en målad stol länge. Ute på gräset i höstregnet har oljan ofta en fördel, eftersom den går att bättra utan att man först skrapar.
Svårare är frågan om en gammal målad stol ska skrapas ner till rent trä eller bara lagas där färgen har släppt. Här finns ingen regel som gäller alla stolar, och de som renoverar gamla trädgårdsmöbler gör på olika sätt utan att någon metod tydligt vinner. Ett enkelt sätt att se vad den egna stolen tål är att trycka fast en bit tejp på den gamla färgen och dra av den. Följer färgen med på flera ställen sitter skiktet för dåligt för att bygga vidare på.
Det man skrapar och målar är ändå inte det som avgör hur länge stolen står. Spjälorna gör mycket av det jobbet: glesa ribbor låter regnet rinna av och luften torka träet. Det svaga stället är skarvarna. Där två delar möts står vattnet kvar längst, och där sitter också beslagen som ska bära vikten varje gång någon sätter sig.
Inför första kaffet i maj
Den som vill att stolen ska räcka en generation till behöver alltså tänka mindre på färgen och mer på i vilken ordning arbetet görs. Ett rimligt förlopp på våren ser ut ungefär så här:
- Fäll ut och prova. Sätt dig, gunga lätt i sidled och lyssna efter glapp i leden innan du gör något annat.
- Efterdra beslagen. En skruv som snurrar fritt i träet kan behöva flyttas eller bytas mot en grövre. Att bara dra hårdare hjälper sällan.
- Tvätta och låt torka. Smuts och alger håller kvar fukt. Träet ska vara helt torrt innan något nytt läggs på, och i maj tar det längre tid än man tror.
- Slipa där det flagar. Bara färg som sitter löst behöver bort. Ändträet och partierna runt skruvhålen behöver extra uppmärksamhet.
- Bättra med samma system. Färg på färg och olja på olja. Den som vill byta från det ena till det andra måste i regel först ta bort det gamla helt.
- Ställ stolen på något. Ben som står direkt i gräs eller jord suger fukt underifrån. En platta eller tass under varje ben förlänger livet mer än många tror.
Ordningen stämmer med det huvudråd som butiker med klassiska trädgårdsstolar brukar ge, bramobler.se är en av dem: problemen börjar i fogarna och i benen mot marken, sällan mitt på en spjäla.[2]
Om en ny stol är felaktig redan vid leveransen, till exempel med sprickor eller beslag som inte håller, gäller konsumentköplagen. Konsumentverket har en genomgång av hur man reklamerar.[1]
Kurgästens stol skulle bäras ut, ställas där solen var och flyttas när skuggan kom. Den svenska kusinen gör fortfarande precis det, flera gånger samma eftermiddag, och det är därför leden och benen är det som slits först.
Noter
1. Konsumentverket om reklamation och konsumentköplagen: konsumentverket.se
2. Uppgifter om skötsel av trädgårdsstolar i trä kommer från bramobler.se.